Insekternas tid

Förra året satt jag på en inglasad uteservering för att avnjuta
sommaren första glass. Solen var den dagen på sitt allra
bästa humör och jag minns att jag njöt av varje stråle, som
strömmade in genom glaset.
Då fick jag se bakom glasrutan en dagslända som förtvivlat
försökte ta sig ut genom rutan. Då tänkte jag på hur det skulle
vara att bara leva i en enda dag och sedan ha oturen att hamna
bakom en glasruta.
Förmodligen var det inte alls så, han hade tänkt att hans liv skulle
sluta. Istället så skulle han finna en lämplig partner, skaffa barn,
vara med under födseln och för att sedan ta farväl från moder jord
lite senare på kvällen.
Nu satt han där instängd bakom glasrutan och ingen mer än jag
verkade bry sig om hans kamp för att komma ut i friheten igen.

Min egen rädsla för insekter var inte till någon större hjälp för
sländan, men jag ville ju ändå hjälpa honom, men ensam skulle
det inte gå. Jag tog kontakt med ägaren till uteserveringen och
förklarade för honom sländans öde och att han innan kvällen både
skulle hinna med att hitta sig en kvinna, gifta sig, para sig osv och
nu satt han där bakom rutan.
Ägaren tittade lite slött på sländan och säger: "Han hade i alla fall
tur med vädret".
Visst det hade lika gärna kunnat regnat den dagen..