Sedlighetslära 1

När jag var ung, så fick jag höra talas om den där pojken
som var irriterad över en klok gubbe som hade svar
på alla frågor som ställdes.
- Hur kan någon veta allt, tänkte pojken för sig själv,
när han var ute och lekte vid skogsbrynet.
Då fick ha se ett fågelbo i trädet och då kom grabben på
den perfekta frågan som skulle göra den kloke mannen
svarslös.
Låt mig nu se tänkte pojken…Om jag plocka ner en fågel-
unge från trädet och fråga om han kan svara på vad jag
har bakom min rygg. Säkert kommer han då att säga att
det är en fågelunge, men då kommer min lilla följfråga:
Är han död eller levande?
Svara gubben att fågelungen är levande, så håller jag fram
honom död och säjer han att fågelungen är död, så håller
jag fram fågeln levande.

Glad över att ha kommit på en fråga som inte den koken
mannen skulle kunna svara rätt på, så klättrade pojken upp
i trädet och plockade ner en fågelunge.
Genast sprang han hem till mannen och ringde på dörren.
Den kloke mannen öppnade genast dörren och när han fick
se pojken, så undrade han vad det var som hade fått pojken
att komma och hälsa på.
Jo säjer pojken, kan du säga vad jag har bakom min rygg?
Mannen sade genast att det var en fågelunge och då skrattade
pojken lite lurigt.
Jo sa han, det är rätt, men är han död eller levande?
Då tittade mannen pojken djupt in i ögonen och säger…
”Det beror på dig”

Nu skulle man kunna sammanfatta allt genom att säga, att så
här är det, även i det verkliga livet. Det är bara upp till dig själv
hur du vill att det ska se ut i slutändan.
Min ödmjukhet förbjuder mig att säga så.

Att vara ett föredöme

För några år sedan fanns det en serier som hette
Kvasthilda. Kvasthilda var en häxa som gjorde det
mesta fel och något föredöme var hon absolut inte.
En dag bestämde hon sig för att bli en bra förebild för
andra, men visste inte riktigt hur hon skulle bära sig åt.
Kvasthilda besökte kloka ugglan som satt i sitt träd för
att rådfråga honom i ämnet.
Du Uggla säjer häxan, jag tänker bli ett föredöme för andra, hur blir jag de?
Jo säger ugglan, du måste sluta röka, snusa, dricka sprit, svära, vara elak,
gå och lägga dig tidigt på kvällen..........
Ju fler saker som ugglan räknade upp, ju mindre blev Kvasthilda och i sista
serierutan så återstår det bara en liten prick av häxan.
Då säger kvasthilda: "Du uggla, vilket är det näst bästa sättet"

Oavsett om vi är häxor eller människor, så har vi våra fel och brister.
Ingen kan vara perfekt, men vi kan väl åtminstone försöka.
I dag är det en bristvara med verkliga och ställningstagande människor.
Respekt får man inte av att vara otydlig och vill vi att barnen som växer upp
ska visa respekt för vårt gemensamma samhälle, så krävs det tydlighet.

Insekternas tid

Förra året satt jag på en inglasad uteservering för att avnjuta
sommaren första glass. Solen var den dagen på sitt allra
bästa humör och jag minns att jag njöt av varje stråle, som
strömmade in genom glaset.
Då fick jag se bakom glasrutan en dagslända som förtvivlat
försökte ta sig ut genom rutan. Då tänkte jag på hur det skulle
vara att bara leva i en enda dag och sedan ha oturen att hamna
bakom en glasruta.
Förmodligen var det inte alls så, han hade tänkt att hans liv skulle
sluta. Istället så skulle han finna en lämplig partner, skaffa barn,
vara med under födseln och för att sedan ta farväl från moder jord
lite senare på kvällen.
Nu satt han där instängd bakom glasrutan och ingen mer än jag
verkade bry sig om hans kamp för att komma ut i friheten igen.

Min egen rädsla för insekter var inte till någon större hjälp för
sländan, men jag ville ju ändå hjälpa honom, men ensam skulle
det inte gå. Jag tog kontakt med ägaren till uteserveringen och
förklarade för honom sländans öde och att han innan kvällen både
skulle hinna med att hitta sig en kvinna, gifta sig, para sig osv och
nu satt han där bakom rutan.
Ägaren tittade lite slött på sländan och säger: "Han hade i alla fall
tur med vädret".
Visst det hade lika gärna kunnat regnat den dagen..