Att vara men inte synas

I reklamens värld säger man att ”syns man inte så finns man inte”
Detta är en sanning med modifikation, för visst finns man, även
om man inte syns – men kanske inte så länge till.
Det är inte alls ovanligt att en cateringfirma saknar både hemsida
och e-postadress och för dom står tiden stilla.
Det är inte en ekonomisk fråga, det handlar istället om vilken
inställning man har till Internet och dess möjligheter och många
missbedömer vilken kraft dom har att göra med.

Jag ser på min egen webbplats http://www.sinnenasteater.com
som dagligen besöks av mellan 450 – 1700 besökare. Hälften av
dessa klickar på länkar som leder utifrån webbplatsen.
Vem är det då som får alla dessa klick – Inte dom som har valt att
avstå från både hemsida och e-postadress.

Dagens rätt

1974 kostade en dagens rätt 4 kronor och 75 öre. Jag minns att min
gamla köksmästare var helt förtvivlad över att behöva höja priset
med 25 öre. En femma skulle nog folk aceptera resonerade han, men
sedan skulle det vara slut med fenomenet "dagens rätt" Ingen skulle
vilja betala mer än fem kronor för en dagens.
För att mildra övergången mellan 4.75: - till femman jämt, infördes
en skål med sallad.

Idag kostar en dagens rätt ibland 85: - inkl. en stor salladsbuffé.
Vad som förvånar mig är inte priset, utan vad som serveras som
dagens. Oxfilé, fläskfilé, ryggbiff, bearnaissås, pepparsås, klyft-
potatis osv.
Om man nu äter dessa delikatesser till lunch - vad äter man då
när det är fest? Eller hur motivera en krögare gästen att betala
185: - för samma rätt på kvällen?

Kampen om festen

Nu har Aftonbladet med flera större portaler, gett sig in i kampen
om festkunderna. Där kan man gratis fylla i ett formulär, som sedan
skickas ut till anslutna krögare, cateringfirmor, festfixare m.fl.
Efter några dagar får man som kund flera offerter på sin fest och kan
i lugn och ro jämföra priset och innehållet.
Vad som däremot inte är gratis är priset som dessa anslutna företag
få betala för att få möjligheten att lämna en offert.
Mellan 9000: - - 14000: - per år kostar en sådan möjlighet, beroende
på vilken portal man väljer att finnas med på. Vill man som krögare synas
när det vankas fest, så lär man få ansluta sig till minst 3 portaler.
Låt mig gissa, att kunden få betala detta i slutändan.

Krögarens Vardag

Det glamourösa livet som krögare finns inte längre och har kanske
aldrig funnits. Bara under dom sista åren, så har branschen drabbats
av stora kostnadsökningar. Egenkontrollen har tvingat på krögaren
den vita rocken och med termometern i högsta hugg att gå runt och
mäta temperaturer i diskmaskinen, kylanläggningar, soprummet, ta
temperaturen på råvarorna som kommer hem och allt ska noga
dokumenteras dag för dag.

Nu finns förslag på att restaurangpersonalen ska tvingas gå speciella
hygienkurser för 7000: - per anställd. Myndigheterna tycker tydligen
inte att det räcker med alla kostnader som redan finns för branschen.
Och som grädde på moset, så har myndigheterna bestämt att alla
krögare ska föra en personalliggare varje dag, som ska innehålla
uppgifter på varje anställd som jobbar just den dagen.
Hur många timmar, när den anställde började och när han slutade.
Det sägs att det är mänskligt att fela, men om krögaren skulle råka
fela och glömma att föra in någon anställd, så bli straffet kännbart
12 000 kronor vill myndigheterna ha för varje gång krögaren glömmer
att föra in en uppgift. Är det två fel så blir kostnaden 24000: - osv.
Som gäst vill man ha en bra service och god mat till ett rimligt pris.
Inte riskera att få en termometer uppkörd någonstans!.

Välkommen till min nyhetsblogg!

För många år sedan, hade vi en omröstning i Sverige om kärnkraftens
vara eller icke vara. Vad jag minns så segrade alternativ 2:
"Att vi skulle avskaffa kärnkraften, men med förstånd"
Hela landet var på fötter inför denna folkomröstning och överallt var
det debatter. Jag minns ett telefonväkteri i radion, där man kunde
ringa in och ställa frågor om kärnkraften.
Då var det en kvinna i den övre medelåldern som ringde och undrade,
"varför ska vi hakärnkraft, när vi har elektricitet". Det kan omöjligt
varit samma dam som ringde mig förra veckan och undrade om jag
kunde hjälpa henne att få rum med 120 gäster i en lokal som var
anpassad för 50 personer.
Det enda kravet hon hade, var att alla skulle kunna sitta ner
ordentligt i övrigt skulle jag få fria händer.
Det är inte alls ovanligt att man som festfixare känner sin
begränsning ibland.