Finanskrisen

Finanskrisen blir allt mer påtaglig för var och en,
men personligen så har jag upplevt en finanskris i
snart 20 år, så det är på tiden att jag får lite sällskap.
Men nu var det inte min tanke att årets första inlägg
skulle handla om det finansiella läget i landet – Tvärtom,
mitt nyårslöfte är att vara positiv istället.

Det är positivt att vi i skrivande stund, har 77 lediga
jobb i Blekinge. Platsbanken kör numera med dubbelt rad-
avstånd, för att det ska se mer ut och för att ytterligare
förstärka känslan av många jobb. Man har medvetet eller
omedvetet lagt in flera dubbletter, men det ser i alla fall
bra ut.

Egentligen så har vi full sysselsättning i landet, för det
är nämligen ett heltidsjobb att vara arbetslös idag, med
tanke på alla de krav som man ställer på den arbetslöse.
Det är positivt att någon bryr sig om den som är utsatt,
även om inte företaget där man jobbade gör det längre.

Rikedom får man numera inte genom hårt arbete och smarta
affärer. Den devisen är helt förlegad, i alla fall om man
får tro på Postkodlotteriets företrädare. Det gäller att bo
på rätt adress istället, så varför arbetar vi?
Om vi alla här i Sverige skriver oss på samma adress och
köper en lott var, så kommer vi till slut att bli miljonärer
allihopa.

Om det är positivt att vara miljonär vet jag inte,
men om vi alla vore miljonärer, så skulle ingen av oss vilja
jobba, utan alla hade velat vara arbetsgivare istället och då
skulle vi få importera arbetskraft från våra grannländer,
men då hade dom fått jobb och detta hade i så fall varit positivt.
Den enda svensk som hade behövt var anställd vore Rickard Sjöberg
och Simsalabim så hade vi löst finanskrisen, tack vara Postkodlotteriet.

Hur många läser denna blogg, just nu?

Först och främst så är det DU, men sedan blir det lite svårare att räkna ut resten.
Om vi utgår från att vi är 8 miljoner innevånare i landet, så kan vi räkna bort 50 % som värdesätter helt andra saker än att läsa folks bloggar.
Vi kan också räkna bort 1miljon som inte är läskunniga och ytterligare 1.5 miljoner som är för gamla för att ta till sig detta med datorer och Internet.
Vi kan också räkna bort cirka 1.5 miljoner som faktiskt jobba just i denna stund och har annat att göra än att läsa bloggar.
Det skulle betyda att du faktiskt är den enda som läser den här bloggen just nu!

Skräpmejl?

Varje vecka så får jag nog 350 skräpmejl och flertalet
av dessa handlar om att jag ska köpa Viagra.
Vet dom, eller är det bara en gissning från deras sida?
Och nej – jag funderar inte speciellt ofta på detta. Däremot
så brukar jag tänka på dom två herrarna som satt på parkbänken
och mindes den ljuva tiden.
- Du säger den ena gubben till den andra.
Kommer du ihåg, när vi var unga och sprang efter alla flickorna?
Jo säger då den andra…..Jag minns att vi gjorde detta, men jag
kommer inte ihåg varför..

Jag hoppas att även jag bli så gammal en gång, så att inte jag
heller minns hur det var på den ljuva tiden.
I ärlighetens namn så har jag långt kvar dit, i alla fall så känns
det så när jag vaknar varje morgon för att redan efter några
minuter konstatera att jag bara, var pinkenödig.

Kärleken har ingen ålder säjs det och detta tror jag stämmer
ganska bra. I alla fall om man få tro den där gamla vitsen om
den äldre herren som skulle sätt in en kontaktannons i tidningen.
När han lämnade över manuset på annonsen till flicka i tidningsreceptionen
så undrade flickan om han vill ha den införd, med en gång?
- Jo säger då den äldre mannen, men det kan man väl inte skriva…

I ärlighetens namn, så måste jag erkänna att jag fortfarande vänder
mig om när jag ser en kvinna – men jag ska inte berätta åt vilket håll.
Och för att undvika alla missförstånd så är jag fortfarande man :)

Konsten att fylla år

Den lilla tjejen, hade aldrig förut gungat så högt som just idag.
Nu var hon 5 och ett halvt år, men i morgon var det den stora dagen,
då hon skulle fylla 6 och ett halvt år.
Jag minns själv när jag hade fyllt 18 år, då stod jag där framför
spegeln och försökte förändra ansiktet så att man skulle se ut som
en kille på 20 år. Då fanns det en chans att kunna slinka in på dansen,
utan att bli stoppad.

När jag sedan fyllde 30 år, då stod jag där igen framför spegeln och
försöker se ut som den där tjugoåringen och så här i efterhand,
lyckades jag inte speciellt bra med detta.
När jag hade fyllt 40 år, så gav jag upp tanken på att se ut som den
där 20 åringen. Nu tyckte man helt plötsligt att 30 år var en ganska
så bra ålder utseendemässigt trots allt.

Vid fylld 50 år, så har man gett upp hoppet helt och då söker man
sig till folksamlingar för att konstatera att det finns dom som är äldre
än vad man själv är. Och då känns allt lite roligare igen.

Får man sedan leva ytterligare i 30 år och få fylla 80, så är det nog
dags för en höftledsoperation. Jag läser i Landstingets broschyr om
att dom numer genomför dessa operationer på rutin och det känns
betryggande redan nu.
8 veckor efter en operation kan man ha samlag igen, står det i
anvisningarna
Va bra sa en äldre man som jag träffade nyligen, som just hade
genomgått en sådan operation – det har jag inte kunnat ha på 20 år.
-Ja det gäller att kunna hitta ljusglimtarna i tillvaron.

Med ljusets hastighet

Ungefär så känns det att livet far iväg med en och någon stans
där borta finns slutet. Enligt många, så är slutet bara en fort-
sättning av livet, fast inte här på jorden.
Personligen så är jag övertygad om ett liv efter detta
– För så lätt slipper man inte undan.
Det snabbaste som finns lär visst vara ljusets hastighet, men
för några år sedan kom min yngsta grabb hem och berättade
att han minsann kunde förflytta sig ännu snabbare.
Och då var ju inte ljusets hastighet det snabbaste längre.
-Han menade på att om han färdades i ett flygande tefat som
gick i ljusets hastighet och sprang framåt i skeppet, så rörde han
sig snabbare än ljuset..ehh..

Helt plötsligt så fick jag ett stort intresse av att lära mig mer om
det här med rymden och hastigheter, för att på något sätt förklara
för grabben hur det egentligen funkade.
Jag började genast söka på Internet och kom till en sida, där man
faktiskt hade tagit sig tid till att förklara alla begrepp.
I andra stycket på den sidan kunde jag läsa om att, "En kam som
normalt ha 124 taggar, endast har 11 taggar kvar om kammen färdas
i ljusets hastighet".
Helt plötsligt förstod jag varför jag hela tiden tappade hårstrån och
i den hastigheten, så klara man sig med en kam med endast 11 taggar.

Insekternas tid är över

Insekternas tid är nu över och den sista mördarsnigeln
blev just uppäten. Äntligen, så är allt normalt igen.
Stranden blev inte den upplevelsen i år som den brukar bli
och regnet har formligen dränerat all ens energi.

Ändå så står man här just nu, full av ambitioner och med en
framtidstro som är få förunnat. Var kommer all energin ifrån
egentligen?
Inte kommer den ifrån Barsebäcks kärnkraftverk i alla fall,
där sjunger man på sista versen, efter beslutet om att stället
skulle avvecklas.
Återstår och se om stället så småningom kommer att utvecklas
till ett nytt turistmål med fiske, bad, nattklubb och en modern
SPA- anläggning.

Sedlighetslära 1

När jag var ung, så fick jag höra talas om den där pojken
som var irriterad över en klok gubbe som hade svar
på alla frågor som ställdes.
- Hur kan någon veta allt, tänkte pojken för sig själv,
när han var ute och lekte vid skogsbrynet.
Då fick ha se ett fågelbo i trädet och då kom grabben på
den perfekta frågan som skulle göra den kloke mannen
svarslös.
Låt mig nu se tänkte pojken…Om jag plocka ner en fågel-
unge från trädet och fråga om han kan svara på vad jag
har bakom min rygg. Säkert kommer han då att säga att
det är en fågelunge, men då kommer min lilla följfråga:
Är han död eller levande?
Svara gubben att fågelungen är levande, så håller jag fram
honom död och säjer han att fågelungen är död, så håller
jag fram fågeln levande.

Glad över att ha kommit på en fråga som inte den koken
mannen skulle kunna svara rätt på, så klättrade pojken upp
i trädet och plockade ner en fågelunge.
Genast sprang han hem till mannen och ringde på dörren.
Den kloke mannen öppnade genast dörren och när han fick
se pojken, så undrade han vad det var som hade fått pojken
att komma och hälsa på.
Jo säjer pojken, kan du säga vad jag har bakom min rygg?
Mannen sade genast att det var en fågelunge och då skrattade
pojken lite lurigt.
Jo sa han, det är rätt, men är han död eller levande?
Då tittade mannen pojken djupt in i ögonen och säger…
”Det beror på dig”

Nu skulle man kunna sammanfatta allt genom att säga, att så
här är det, även i det verkliga livet. Det är bara upp till dig själv
hur du vill att det ska se ut i slutändan.
Min ödmjukhet förbjuder mig att säga så.